Vatten över huvudet/genus judiciale

Visst är jag lite rädd över att ha tagit mig vatten över huvudet vad det gäller mitt nyårslöfte att börja blogga.
Jag har alltid blivit skrämd över tanken att mina ord fungerar även utan mig, att dessa skrivna ord öppnar för allvar och skratt som jag ej kan råda över. Framförallt kanske det ligger någon slags rädsla i känslan att bli alltför ensidigt bedömd, de skrivna orden är inte allt jag är, men de uttrycker fortfarande en essens av vad jag som person finner viktigt.

Detta kanske är just en av anledningarna till varför merparten av bloggarna som skrivs och efterliknas alla handlar om tämligen ytliga ämnen som debatter om huruvida man kan bära tights utan tunika, och om vilket band som faktiskt är bäst i världen.

-Någonstans inom oss finns en skräck för att visa vad som egentligen är viktigt och en skräck för att våga reflektera över orden vi använder och hur de uppfattas.