Smuts och pärlor

Det här med människor i ens närhet är ett outtömligt ämne. Så jag tror att jag idag ägnar några stilla reflektioner över dessa människor vi möter, vissa valda av slumpen och vissa valda av vardagen.

En av dessa människor slumpen valt ut åt mig passade förra veckan på att ta mig på brösten medan jag jobbade, detta medan jag var på väg att avvisa honom från lokalerna. Den här personen tillhör ligan som jag brukar benämna "Väsbysmuts". Han liknar misstänkt mycket en neandertalare (vilken förövrigt skulle bli förolämpad över jämförelsen), och det faktum att vi före hans namn lagt till attributet "skrik" när vi talar om honom på jobbet kanske målar upp en passande bild. Annars är han en människa som gillar fotboll, öl och brudar. Ja...
Jag önskar att jag blivit förvånad i ett sånt här ögonblick, men dessvärre var min första tanke "den ene är fan dummare än den andre". (Denna första tanke ser jag som lite skrämmande, då jag verkligen försöker värdesätta naivitet och försöker ha detta som ledord för hur jag ser på människor. Men ibland är det svårt.)

En som däremot gör det hela lite enklare att se på människans förträfflighet är E som jag just nu undervisar i svenska. På någotvis har han en hunger och iver att ta till sig det svenska språket som har gjort att jag själv har börjat förstå språkets storhet. Alla dessa mekanismer och språkgemenskaper som jag tidigare läst så mycket om blir så mycket tydligare när man ger någon de verktyg som krävs för att kunna flytta sig från en språklig gemenskap till en annan.