En viss oro

Ja, det är nog så att jag har en del integritet i alla fall. Ikväll hade jag en diskussion med J. Denna väckte tankar kring både integriteten, och var detta behov att skydda sitt inre från insyn, bottnar i. Så här i efterhand kan jag nog säga att jag värdesätter min integritet mycket (kanske för mycket), och att jag känner litegrann inför den som man känner inför en släkting man inte träffat på länge;
- man både värdesätter den och tycker att den är lite knepig.

Jag börjar tycka det är lättare att dela med mig saker på min blogg. Här testar jag mina tankar och min vardag, och på någotslags vis måste detta vara ok för mina läsare, annars är det så lätt för er att bara klicka vidare, bort från mig, och bort från vad jag tänker.

Det är svårare med det sagda ordet. Visst är jag stolt över den jag är, och den jag blivit. Men ibland regerar min naivitet och jag vräker ur mig tankar, till dess min cynism tar över, och helt plötsligt säger den mig att jag sagt för mycket. Sekunden efter- en oro för att någon ska kunna avslöja mig för den de tror att jag är. Förhoppningsvis är så inte fallet. Men på grund av min integritet:
- En viss oro.